miickanf

Mina föräldrar.. åh så svårt vet aldrig hur jag ska börja.
iallfall!

dom är skillda, dom skiljde sig när jag var 3,5 år.
Pappa bor kvar i Sundsvall och vi flyttade till mina släktingar här i Skellefteå.
Pappa har nog alltid sett mig som hans lilla flicka, som aldrig gör något som alltid är så snäll, fast så är det inte riktigt, nog har jag gjort dumheter osv, och det vet han i dagens läge.
Jag älskar min pappa, även fast han bor 40 mil ifrån mig så har jag kontakt med han, pratar med han varje dag.
Vi bråkar ibland men vi löser det alltid och det känns jätte bra.
Han finns alltid hos mig, även fast han kanske inte sitter brevid mig om jag är ledsen och pratar med mig så känner jag ändå att han är med mig.
Jag är världigt stolt över min pappa.

Mamma har jag alltid bott hos på heltid och vet exakt hur jag fungerar. Mamma är nog den jag kan prata med allt om och det är jag jätte glad över. Vi delar verkligen det mesta med varandra, såklart finns det ju grejer man bara ska hålla tyst om till sina föräldrar, det vet alla.
När mamma flyttade hir till Skellefteå jobbade hon väldigt väldigt mycket, nätter och eftermidddagar och förmiddagar osv.. För det metsa bodde vi hemma hos min moster och sovde verkligen mycket där både jag och min bror. Min moster har som varit en ''extra mamma'' nä.. men jag tror ni fattar vad jag menar?
Men jag är stolt över min mamma att hon var själv och klarade allt.


Jag älskar både min mamma och min pappa även fast dom är helt olika.