när man sitter och tänker efter så..
Sitter och tänker på hur sjukt mycket som förändrats med åren.
Folk som man var så himla nära med hälsar man inte ens på längre.
Betendet på folk, och man inser vilka som är ens riktiga vänner.
Sen inser man samtidigt att vilka toppen vänner man har förlorat.
När jag var liten umgicks jag hela tiden med släkten, nu träffar jag dom inte alls längre ofta som jag gjorde förut.
Man minns att man var gladare förut, jo visst, jag är glad nu också men jag var så mycket gladare förut när jag var jätte liten då jag alltid satt i pappas knä när jag var hemma hos han och skrattade, for och badade, berättade roliga historier för varandra, när han lyfte mig på axlarna och svingade mig runt runt och runt.
När han skruvade upp musiken på stereon och ropade på mig och jag blev arg och skrek vad vill du?
Sen när jag kommer in skrattar han och ska ha mig och dansa med han, sen sjunger han av glädje för att jag och min bror hade kommit ner till han från Skellefteå. Jag var där var tredje vecka hos pappa.
Men nu? Nu året 2011 så var jag där 3 gånger, 3 gånger på ett helt år?
oj jag var inte ens där 3 gånger.. var där 2 gånger.. kom på att han kom hit och träffade mig i 2 timmar på christoffers student i somras, sen var jag där i höstas senast.
hur tiderna förändrats är sjukt, och hur en själv förändrats.
Man har kompisar, man väljer olika vägar, endel möts igen, endel förlorar man helt.
Dom tuffa tiderna är något som aldrig ha gillat, men allt det hårda som har hänt i min omgivning, har gjort mig starkare, nu är det inte jag som blir utsatt och jag kommer inte ens gå in på vad jag har mått dåligt över och mår dåligt över utan det vet bara mina närmsta vänner.
När jag har varit ledsen och gråtit har allt gått fel, inte många gånger jag blir helt nedbryten, men efteråt, då känner man vilken power man får, dom dåliga tiderna har fått mig till den perosnen jag är idag. - att tro på mig själv
Om alla var likadana och det inte fanns dåliga stunder? hur skulle det då vara? endel säger att det skulle vara bra, men jag vet helt ärligt inte, Jag tror att om inte dom fanns, vem ska då bygga troheten på sig själv att man klarar det, om allt vore bra så klarar man ju det hela tiden och man vet det alltid, men ibland kan det vara skönt att inte veta heller, men alla kan klara det hur djupt nere man är.
Man måste få gråta, skirka av ilska och vara arg.
Man måste få vara glad och skirka av glädje och skratta.
När jag var liten spenderade jag ne mesta tid hos min moster och hennes man, alltså min ingifta morbror (Nina&Roger) och deras fyra barn mina kusiner, Joakim,Jessica,Emma och Mattias.
Mamma jobbade ofta nätter/eftermiddagar/förmidagar.
Så ibland hade hon inte tid att sköta oss alltid.
Då var jag och min bror hemma hos dom.
Vi red på deras hästar, vi fiskade, Jessica och Emma sminkade mig, vi badade, åkte pulka i Erikslidbacken, Vi var på hästtävlingar, vi gjorde allt möjligt tillsammans, jag hade alltid roligt, då var jag också mycket gladare.
älskar mina släktingar över allting annat både på mamma och pappas sida, även fast jag träffar endel mindre och endel mer så älskar jag dom.
Klart jag mår bra, inte så jag vill säga med detta inlägg att jag mår skit.
Ville bara säga hur mycket som egentligen förändrats.
Jag mår toppen, och kan må dåligt, men man tar sig alltid upp!
Jag har världens bästa vänner, jag har världens bästa släktingar och jag har världens bästa mamma, pappa och bror.
Jag älskar er.
-tro på dig själv.
för du klarar allt!
glöm aldrig det♥
bloggar inge mera ikväll.
det här får duga. godnatt♥
Kommentarer
Postat av: Anonym
jag älskar dig mickan
Postat av: emma
<3
Postat av: emma
sv: vi borde göra nått någon dag!<3
Trackback
